10 snabba med Cassandra Tollbring

10 snabba med handbollsspelaren Cassandra Tollbring.

Först och främst. Hur mår du just nu?
– Jag mår ganska bra. Känns som kroppen och huvudet får läka just nu och man är jäkligt sugen på handboll igen. Jag har goodlife gymet några kilometer bort som jag tar cykel till fem dagar i veckan och sen är jag ute med hunden. My life right now.

Efter guldåret i H65 Höör flyttade du till Larvik, som gick i konkurs – och sedan till franska Bourg de Peage. Hur har du trivts i Frankrike?
– Det har varit speciellt. Dom jag spelade med i klubben kunde ingen engelska. Kom till en lägenhet som det inte gick att stänga dörren på med en soffa med hundhår, en säng som jag skratta åt och ett kök i ingen klass alls. Men jag har trivts med tjejerna som fan, även om jag har kämpat med att ge dom självförtroende i att snacka engelska. Till slut efter lite gnäll hamnade jag i en 3:a med samma möbler, men fräscht kök, terrass och pool. Då trivdes jag.

Nu står det klart att du kommer att lämna Frankrike. Varför?
– Jag kom tillbaka ifrån korsbandsskada efter 9 månader plus ett ingrepp i slutet av maj. Och 12 juli kom jag ner dit och körde tester och handboll för fullt, jag minns många nätter utan sömn då smärtan i knät var helt sinnessjuk. Jag sa ifrån, men fick att det satt i huvudet. Vi körde sex pass handboll på 2h + 2 pass ren fys och var det bara tre dagar mellan matcherna så skulle vi få in 5 pass handboll. Huvudet tycker det är för tråkigt då och knäna tar det på. Jag har faktiskt kämpat sen dag ett och är så jävla stolt att jag stod kvar och kämpade varje träning för att jag skulle fan i mig inte vara någon svikare som bara drar. Det finns ännu fler anledningar till beslutet, men det får stå i min framtida bok.

Hur ser du på en fortsatt elitsatsning inom handbollen?
– Jag ska fan bli bättre än vad jag var innan korsbandsskadan 2019. Just nu ligger jag i som tusan för att bygga alla muskler jag kan runt benen, för att knäna ska hålla. Jag har spelat i världens bästa liga, enligt mig, och gjort det riktigt bra efter ett spelfritt år. Plus jag har blivit smartare och lugnare på planen, så redan något som är bättre. Och suget på en ny säsong är fullt igång.

Vad har du för tvångstankar innan match. Vi har hört att du alltid måste ha en Coca Cola på burk nära?
– Ah asså det är ju drömmen.
– Men i år har det varit någon fransk vindruvsjuice som blivit det man får trycka i sig innan match. När man kommer hem har jag en kall Coca Cola på kylning.

Hur vill du att ditt liv ser ut om ett år?
– Är i slutspel med ett fantastiskt gäng tjejer och ledare. Jag har min hund i mitt liv så jag kan ta mina behövliga promenader. Och gärna Karl (särbo som han blivit) boende med mig. Och skulle gärna hålla träningar för yngre.

Din Chihuahua Foggi har varit med på hela din proffsresa. Vart trivs han bäst?
– Han trivdes nog bäst i Norge. Jag levde heltid som proffs så jag kunde ofta ta olika ”turer” med honom. Och han har sin bästa hundkompis där.

Hur kommer du att tillbringa sommaren?
– Jag kommer väl till att sola, bada och gå på tur någonstans. Det är fortsatt en väldigt oviss framtid både i världen, handbollen och allt resande. Så jag har inte planerat något.

Vad har du på din pizza?
– Kyckling, curry, ananas, banan, lök, ost, tomat och bearnaisesås.

Kommer vi någonsin att få se Rimbos herrlag i högsta serien igen?
– Det som är bevisat är att ekonomin spelar stor roll. I Rimbo när dom var uppe stod alla och jobba heltid. Och det är nästan så att klubbarna placerar sig i vilken ekonomi dom har. Utom i år!! Det hade varit riktigt kul och se dom om de enbart hade varit halvtidsanställda det året dom var uppe. Då hade dom något klarat sig kvar i högsta serien. Om brorsorna orkar hålla i och om någon är villig att flytta till Danderyd/Uppsala/Norrtälje eller Rimbo för spela och jobba så kan de nog gå upp igen om något år.