10 snabba med låtskrivaren och musikproducenten Linda Sonnvik som gjort tre remixer på Lena Philipssons nya sommarhit.

Lyssna på Lena Philipsson ”En stilla depression”:
https://open.spotify.com/album/6IPeZmtZaMF0SiF9qloyDx?si=Gw4DUohCT3-yqfyys1H9Vw

Berätta om ditt samarbete med Lena Philipsson och hennes låt "En stilla depression"?

– Hon är aktuell med sin nya skiva ”Maria Magdalena” och det här är sommarhiten. Låten ges ut i tre alternativa versioner där jag bjudit in tre kollegor att jobba med mig på respektive remixidé jag haft. Deras musikalias är Kentomen, PartilleMartin och så en australiensare, Valence. Det har varit kreativt och kul att jobba kring Lenas grymma vokal.

Hur låter det?

– Gå in på Spotify och lyssna, haha!
– En variant spelar på det melankoliska i texten och har latinrytmer. På en annan hämtade jag inspiration från Teddybears, ville ösa så mycket det gick. Och den tredje är snabbare med discovibbar.
– Jag fick lite feedback fram och tillbaka från Lena. Hon fick feeling för alla tre versioner vilket kändes kul. Jag tror det är första remixsläppet hon gör sedan 2012. Lite synd att det inte är nattklubbstider men jag hoppas remixerna når sin publik ändå.

Du är låtskrivare, ge oss tre låtminnen?

– Oj. Melodifestivalen är en rolig bubbla, ”Try Again” med Dilba funkade inte alls i tävlingen men blev en hit ändå som sedan Soundtrack of Our Lives tolkade och gav ut, det kändes hedrande. Den låten gjorde jag med Niklas Pettersson.
– Jag och Christian Oscarsson skrev den officiella EuroPride-låten ett år, ”Love”, åt Hector Lopez.
– Ett tredje minne är en cowrite med Christian och Peter Boström. Vi skrev ”Let’s Go” till någon albansk popartist vi inte hade någon som helst koll på, Ardit Cuni. Den låten exploderade med en miljon streams på YouTube.

Hur skriver du en låt?

– Jag är en trygg topliner, skriver en melodi som fastnar och bra text. Jag får inte sällan en slinga i huvudet mitt i natten och sjunger in ett memo på mobilen. Andra gånger får jag ett backtrack och är jag riktigt inspirerad kan det gå väldigt fort att få klart melodi och text.
Texten är viktig, både berättandet och att det låter hookigt.
– Tekniskt sett är jag baksätesproducent sedan ett tiotal år, är med även i slutmix och känner på nivåer. Tjatar till mig mer botten haha! Men jag har massor att lära och lyckosam som har duktiga producentkollegor som vill bolla med mig. Jag har bred musiksmak och blir taggad när jag får testa något nytt.

Du har jobbat som bland annat A&R, musikredaktör och även artistmanager åt bland andra nämnda Dilba Demirbag. Hur kom det sig?

– Du har läst min Wikipedia, haha. Ett jobb leder till ett annat du vet. Jag pluggade en eftergymnasial EU-utbildning till mediaentreprenör vilket ledde till jobb med rollbesättning. Det ledde i sin tur till management. Men det var den kreativa biten i det hela jag passade för, jag är en idéspruta. Administration är mindre spännande. Att skapa musik och tänka visuellt kring den är så mycket roligare.

Varför remixa just Lena Philipsson?

– Låten är så bra. Sen älskar jag Lena! Hon är en så komplett och enormt kreativ artist. Och vår bästa kvinnliga entertainer.
– Jag såg henne på tv hos Bosse Larsson strax innan hon slog igenom i Melodifestivalen 1986. Jag var åtta år och föll pladask för hennes röst och utstrålning. Hon blev den stora idolen. Under uppväxten tapetserade jag rummet med affischer på henne och i tonåren försökte jag klä mig lika häftigt. Jag längtade efter skivorna och stod i timtal och väntade vid kravallstaket. Jag kan omöjligen räkna ut hur många gånger jag sett Lena live.

Oj, Idol och allt, då måste det vara en sanndröm det här. Har du träffat henne?

– Ja, jag är ett hardcorephan, med ph. Min inre åttaåring tycker det här är hur härligt som helst. Det tycker nog förresten alla mina åldrar, haha!
– Jo, vi har träffats en väldans många gånger under åren. Jag var 13 år och väldigt blyg första gången, i hennes loge efter 006-showen.
I vuxen ålder fick jag frågan att arrangera alla hennes fanträffar, det var såklart jättekul. Sen har vi setts på branschfester, typ Grammis och någon gemensam väns tillställning, lite så.

Hur är hon som person?

– Vi är ju inte bundis på det sättet. Hon har enorm integritet, vilket pressen tjatar om. Män får respekt när de visar att de har integritet, kvinnor kallas svåra. När Lena väl är avslappnad är hon inte alls svår. Vi har samma typ av sarkastiska humor, jag tycker hon är väldigt rolig. Hon har vågat driva med mig och det tar jag som en komplimang, att hon tror jag kan ta det.

Vilken är favoritlåten med Philipsson?

– Jag tycker mycket om hennes lite experimentella engelska skivor. När hon gick ifrån schlagern mot modern pop, funk och lite jazz. ”Taking care day”, ”Why”, ”The Escape”, ”Are you in or are you out” och så vidare. Sen gjorde hon ett par underskattade svenska album före ”Ont” där hon bland annat gjorde svängiga prylar med Magnum Coltrane Price. Men hon har ju precis släppt ett nytt skönt album! Förutom ”En stilla depression” är ”Höra hur du mår” en favorit på plattan, den berör.

Ditt bästa tips för att ta sig igenom Corona-tiden?

– Sträck ut en hand till dina medmänniskor. Det försöker jag göra, speciellt till de som kanske inte har förmånen att dela karantän med någon de håller kär, som jag själv. Jag ligger i riskgruppen men försöker hålla mig chill. Jag har tre hundar som är bra på att påminna mig om att vara i nuet.

Kortfakta

Namn
Linda Sonnvik
Ålder
43
Bor i
Vittskövle
Aktuell med:

Låtskrivaren och musikproducenten Linda Sonnvik har gjort tre remixer på Lena Philipssons nya sommarhit.