Den prisbelönte pizzabagaren i Helsingborg som börjat banta.
Hur länge har du drivit din pizzeria i Helsingborg?
– I 25 år, på två olika platser. 1994 startade jag på Sjöcronaplatsen. Idag ligger pizzerian i parken mellan biblioteket och Knutpunkten. Jag ville utveckla rörelsen och efter fem år fick jag den här chansen. Läget är kanon.
Vad har du för bakgrund som person?
– Jag kommer från Teheran där jag drev ett borstbinderi. Allt gjordes för hand. Jag kan sakna det lite grand fortfarande. 1986 kom jag till Sverige då jag flydde med familjen från kriget mellan Iran och Irak. Jag fick praktik på en pizzeria och utbildade mig inom verkstadsmekanik, men det fanns inga jobb och då blev det så här.
En gång har ”Frikkos” blivit utnämnd till landets bästa pizzeria och fyra gånger i rad till Helsingborgs bästa. Vad är hemligheten?
– Varför jag är bäst? För att vi kämpar med detaljer som service och kvalitet. Just att det är alla kunder som röstat gör att det är särskilt ärofyllt.
Nu har du börjat med pastagratäng också?
– Alla har vanliga tråkiga pastarätter. Jag ville prova någonting nytt. Det är en stor portion och den smakar ”Frikko” med Frikkosås.
Just det – du har en mytomspunnen specialsås. Vad är det i den?
– Det är en hemlighet jag har bevarat sedan 1994. Aldrig att jag avslöjar receptet. Haha!
Jag tycker mig ana att brödet smakar annorlunda också?
– Exakt, jag har lite hemliga ingredienser, men jag kan avslöja en av dem: persisk saffran.
Det sägs att du är noga med din pizzasallad också? Är det inte bara vitkål och ättika…?
– Lite salt och socker måste man också ha. Det går att göra mycket mer av den sidorätten om man bara vill. Många gånger smakar det skit ute på pizzeriorna, men jag tycker att det är en viktig detalj.
Vad äter helsingborgarna helst?
– Min Frikko Special; en kebabpizza.
Vad käkar du själv när du är hungrig?
– Allt möjligt. En kebab med bröd är aldrig fel. Men just nu bantar jag faktiskt.
Hur påverkar den nuvarande coronakrisen dig?
– Mycket, tyvärr. Situationen är väldigt svår för hela branschen. Jag hoppas att staten kan hjälpa oss i restaurangbranschen och att det inte för lång tid. Tyvärr kommer säkert en del att gå i konkurs. Lyckligtvis har jag mina stammisar sedan flera år som handlar regelbundet.
